PERMANENT

Pro­gram:
Plats
År:
Status:
Kund:
Vat­ten­re­ser­vo­ar
Örebro
2016
Täv­lings­för­slag, 2:a pris
Öre­bro Kommun

Per­ma­nent ger en vär­dig och åter­hål­let lek­full form åt ett av sam­häl­lets vik­ti­gas­te infra­struk­tur­pro­jekt: att ge alla med­bor­ga­re för­ut­sätt­ning­ar för ett anstän­digt liv genom till­gång­en till rent vat­ten. En enkel gest, ett skulp­tu­ralt böl­jan­de vitt höl­je utgör pro­jek­tets kär­na. Fasa­den har en tyd­lig och lätt­läst abstrakt utform­ning sam­ti­digt som den öpp­nar för med­bor­gar­nas egna tolkningar.

Den arka­is­ka for­men är ett uttryck för per­ma­nens och pålit­lig­het sam­ti­digt som lju­sets vand­ring och skug­gor­nas spel över ytans top­par och dalar sät­ter den i stän­dig rörel­se. På så vis blir bygg­na­den lik ett solur som reflek­te­rar dagens och årets gång. Reser­vo­a­ren är pla­ce­rad på ett ter­ras­se­rat land­skap som hålls sam­man av sling­ran­de stöd­mu­rar. Ter­ras­ser­na som bil­das mel­lan murar­na åter­ska­par i sti­li­se­rad form det kar­ga land­ska­pet på plat­sen höga delar bestå­en­de av tal­lar, blå­bärs­ris och sto­ra sten­block. Den nya reser­vo­a­ren har en stor ska­la och för­sla­get har getts en gestalt­ning som ska­par ett syn­ligt och tyd­ligt land­mär­ke på avstånd men som ock­så möter upp med kring­lig­gan­de land­skap och bebyg­gel­se genom ett raf­fi­ne­rat men enkelt form­språk både i fasa­dens detal­je­ring och i markanläggningen.

Per­ma­nent är en betong­bygg­nad med en för­fi­nad indu­stri­ka­rak­tär. Kli­matska­let är inskri­vet i en cir­kel med en dia­me­ter på 47,6 meter och är inde­lat i 62 styc­ken 2,4 meter bre­da och cir­ka 20 meter höga pre­fab­ri­ce­ra­de betong­e­le­ment. Ele­men­tens höjd är till­räck­lig för att täc­ka av bakom­lig­gan­de kon­struk­tion och för att synas från håll ovan trä­den och ger bygg­na­den en balan­se­rad pro­por­tion mel­lan höjd och bredd. Den cir­ku­lä­ra for­men ska­par ett utrym­me mel­lan cistern och kli­matskal som är gene­röst vid entré­er­na och smal­nar av till 1,2 meter vid den sma­las­te passagen.