ENCLOSURES

Täv­lings­tom­ten lig­ger mitt i det flac­ka jord­bruks­land­ska­pet utan­för Pavi­los­ta, en liten fis­ke­by i syd­väst­ra Lett­land, där det loka­la kli­ma­tet med kal­la vint­rar och en begrän­sad växt­sä­song har lärt lokal­bor­na om resur­sef­fek­ti­vi­tet och att skyd­da sig från natu­rens kraf­ter. Att leva med och skyd­da sig från natu­ren. Den lång­sik­ti­ga rela­tio­nen mel­lan män­ni­skor och mark har ska­pat ett menings­fullt kul­tur­land­skap med en enkel bruks­ba­se­rad skön­het. Att byg­ga i ett sådant land­skap krä­ver en starkt rotad rela­tion mel­lan bygg­nad och landskap.

Vi före­slår att sam­la pro­gram­met (rum för besö­kan­de poe­ter, mat­sal, utställ­nings­ut­rym­me, ter­ras­ser, per­so­nal­bo­en­de) under ett stort för­e­nan­de trä­tak som sve­per runt en slu­ten gemen­sam klos­ter­träd­gård som för­sö­ker hit­ta en balans och under­lät­ta ett pro­duk­tivt sam­spel mel­lan det mot­stri­di­ga intres­set av iso­le­ring och gemen­skap som är inbyggt i pro­gram­skrinv­ning­en. För­fat­ta­ren behö­ver iso­le­ring, fysisk eller men­tal, för att sor­te­ra intryck och impul­ser till sam­man­häng­an­de idéer och berät­tel­ser. Men för att iso­le­ring ska vara pro­duk­tiv krävs en mot­sats, en käns­la av gemen­sam­het och sam­man­hang, att vara en del av ett yrkes­kol­lek­tiv, att inte vara ensam.

Alla funk­tio­ner nås via en svagt upp­lyst kor­ri­dor som fun­ge­rar som ett fil­ter mel­lan träd­går­den och fun­ge­rar som en bind­väv mel­lan de oli­ka funk­tio­ner­na pla­ce­ra­de längs cir­kelns omkrets. Alla pri­va­ta rum vet­ter utåt och har uni­ka utblic­kar över de omgi­van­de fäl­ten. Hela bygg­na­den svä­var strax ovan­för de omgi­van­de fälten.

Enclo­su­res genom­sy­ras av en käns­la av enkel­het och aske­tism. Struk­tu­ren är gjord av lim­trä­pe­la­re och ‑bal­kar, ytskikt av plank i kärn­fu­ru och furuply­wood. Stu­gor­na är inti­ma utrym­men, kom­pak­ta och robus­ta. De inne­hål­ler var­da­gens nöd­vän­dig­he­ter, en utdrag­bar säng, en ved­spis, ett litet utrym­me för att laga kaf­fe, ett utrym­me för för­va­ring av ved, ett utrym­me för för­va­ring av klä­der och till­hö­rig­he­ter, ett fast skriv­bord. Allt gjor­de för ett enkelt liv och mini­me­ra­de val. En plats att foku­se­ra på; en plats att dra sig till­ba­ka för att omfor­mu­le­ra världen.