BORDERLINE

En upp­sätt­ning sam­man­kopp­la­de bygg­na­der vet­ter mot sjön Cer­nos­tes strand och svä­var ovan­för gröns­kan i det öst­let­tis­ka land­ska­pet. Pro­gram­met arti­ku­le­ras som tre tyd­ligt sepa­ra­ta bygg­na­der som är tyd­ligt för­ank­ra­de i let­tisk bygg­nads­tra­di­tion, men sam­man­bund­na via en arkad­struk­tur som gör dem från sepa­ra­ta bygg­na­der till en helhet.

I orga­ni­se­ring­en av pro­jek­tet har vi har tagit nog­grant hän­syn till befint­li­ga träd och vege­ta­tion, rådan­de vin­dar, sol­för­hål­lan­den, expo­ne­ring av och döl­jan­de av vyer, för­hål­lan­det till sjön samt till even­tu­el­la fram­ti­da kli­mat­re­la­te­ra­de risker.

Arka­den fun­ge­rar rums­ligt som både en för­e­na­re och en avskil­ja­re. Likt en tre­di­men­sio­nell, bebo­e­lig gräns skil­jer arka­den arbe­te från fri­tid, det pri­va­ta från det gemen­sam­ma, inte­ri­ör och exte­ri­ör, sam­ti­digt som det ska­par ett tyd­ligt defi­ni­e­rat gemen­samt ytt­re rum och ett enhet­ligt arki­tek­to­niskt språk. De tre bygg­na­der­na: konst­närs­verk­sta­den i norr­lä­ge, huset i väs­ter­läge och verk­sta­den och för­rå­det i öster­läge är pla­ce­ra­de längs arka­dens utsida.

Går­den är det förs­ta tum­met du möter och fun­ge­rar som den huvud­sak­li­ga sam­lings­plat­sen där besö­kar­na kan umgås när de inte arbe­tar, skyd­da­de från vin­dar­na som kom­mer in från sjön och med sol under huvud­de­len av dagen. Går­den ramas in av en kant av grus som infil­tre­rar regn­vat­ten och av plan­te­ring­ar av loka­la väx­ter och blom­mor som loc­kar pollinatörer.

Pro­jek­tet byg­ger på väl­be­kan­ta bygg­tek­ni­ker, åter­an­vänd­ning av befint­li­ga resur­ser och lät­till­gäng­li­ga, loka­la mate­ri­al för att säker­stäl­la en han­ter­bar pro­jek­te­ko­no­mi. Det tar sin utgångs­punkt i let­tisk bygg­nads­tra­di­tion med trä­bygg­na­der täck­ta med vass­tak samt i en nog­grann inven­te­ring och demon­te­ring av de befint­li­ga bygg­na­der­na för att kun­na åter­an­vän­da så myc­ket mate­ri­al som möj­ligt, i förs­ta hand bygg­trä i till­räck­ligt gott skick och sten. Mate­ri­al som är i gott skick men som inte används vid upp­fö­ran­det av de nya bygg­na­der­na för­va­ras på vin­den i lager­bygg­na­den och kan sena­re använ­das för fram­ti­da bygg­pro­jekt eller som en inte­gre­rad del av konst­nä­rer­nas arbe­te i ateljén.

Lokalt pro­du­ce­rat trä är det domi­ne­ran­de mate­ri­a­let som används för både stom­me och fasa­der, inte­ri­ört såväl som exte­ri­ört, vil­ket säker­stäl­ler kor­ta och smi­di­ga trans­por­ter och en god ener­gi­pre­stan­da under hela livscy­keln sam­ti­digt som det stöd­jer loka­la skogs­bruks­e­ko­no­mi­er. Stom­men är utförd av trä­stol­par och ‑bal­kar, utvän­dig bekläd­nad av stå­en­de lärk­pa­nel och invän­dig bekläd­nad av furu­pa­nel. Arka­den och bygg­na­dens inte­ri­ö­rer är måla­de och får dem att påmin­na om mer bear­be­tad let­tisk trä­ar­ki­tek­tur. Iso­le­ring av lin, natur­lig ven­ti­la­tion och und­vi­kan­de av plast ska­par ett häl­so­samt inne­kli­mat. Att lan­da lätt på mar­ken och ett kom­pakt fotav­tryck läm­nar stör­re delen av plat­sen orörd sam­ti­digt som bygg­na­der­na skyd­das vid över­sväm­ning­ar. För att und­vi­ka använd­ning av betong sätts gra­nit­ste­nar, helst tag­na direkt på plats, på grus­bäd­dar och används som grund­lägg­ning som trä­bygg­na­der­na vilar på.